Miramiras små ord

Jag kan vara bland de sämsta att uppdatera den häringa bloggen...

Men jag har vart helt omotiverad, inte orkat eller bara helt enkelt inte gjort ngt av intresse att blogga om...

Jag tycker inte om ordet måste, jag måste inte uppdatera... Jag borde.

And here it comes.

På sistonde har mitt huvud snurrat av diverse tankar, både goda och dåliga.

Jag börjar få begrepp om de flesta, men en del har jag liksom lagt på hyllan tills jag har energi att ta upp de igen.

Jag har gått och blivit med kombo, darling J har flyttat in till mig för att stanna i två månader, det känns lite som gamla goda tiden norr om stan igen...

Förutom att vi saknar en kompandro, men annars är det ganska sig likt.

Okej, vi sover inte i olika rum heller som vi gjorde då.

Det bästa med att vara kombo är att man behöver inte direkt ta sig någonstans för att vara social, man behöver inte ringa ngn eller åka till ngn för att babbla skit.

Du kan vara asocial, men blir social ändå.

Du har ngn att skratta med åt tv:ns alla kassa program, någon att laga mat ihop med, ngn som väntar på dig när du kommer hem, eller så väntar du på ngn.

Det är en härlig känsla.

Att vara två om ensamheten så att säga.

Har inte nämt ngt om min semester jag hade heller i somras, men nu känns det så old att jag skippar det...  Jag kan bara berätta kortfattat att jag var i småland, på Öland, i Etuna, i Dalarna, i Sthlm, i Göteborg för att sen avsluta 3 veckors ledigt med en kräftskiva hos G ute i Vaxholm.

Jag hann med J, miss I, Andrew, Linus, Pojacka, familjen (ett bröllop och ett dop), Mepplan, Em och sen G och grabbarna där ute.

Nu är klockan snart sex, och det är som han med det långa håret på jobbet säger,

-" ett, sex fem, dags att tagga hem"

Imorrn ska jag på Coldplay! Jag längtar redan efter fix you, clocks, yellow, what if och alla andra underbara låtar.

Ta hand om dig, M