Miramiras små ord

Precis, så är det ju... Om jag själv inte ställer frågan får jag aldrig veta det jag funderar på... 

Men vad är det som är så farligt då med att ställa frågan, jo.. För att man kanske inte vill höra svaret man får. Man kan vara totalt j*vla livrädd för svaret, för att svaret kanske gör så att man måste släppa taget om något, eller jaaa... Totalt mörker liksom.

Eller så kan det bli helt tvärtom, man får svaret man vill ha. Och livet blev helt plötsligt lättare, stenen från hjärtat har lättat och du tycks nästan gå på moln... Det känns nästan som om du är kär, oavsett om du är det eller inte.

Jag har en fundering. Alltid funderingar kring det här kallat "sms-regeln".
Är det meningen att det ska finnas en sådan?
Är det något vi själva har skapat?
"Ohh nej, hör inte av dig fast att du vill... Det har bara gått 3 dagar sen ni sågs... "
God damn. Varför inte bara göra som man vill?
Det handlar om att få ett svar eller inte, hur farligt kan det vara?
Ett sms tar cirka en halv minut att skriva, det kan ta flera timmar om man skickar till någon mycket speciell människa... Det kan ta dagar, men tre?

Jag har iallafall bestämt mig, att JAG ska skicka sms på fredag om inte personen i fråga har hört av sig innan..
Inget farligt sms. Bara "hej, vi ska lalalala... Vore kul om du kom dit. kram"

Sen vet ju inte du vilken personen är, men det låter jag vara osagt... ;)


Jag saknar min Emma.
Tycker inte alls om att hon är så långt bort.
Men iofs, även om hon är långt bort så är hon alltid nära ändå.



Idag har vart en rätt seg dag faktiskt...
Det har tagit sin lilla tid allt jag gjort.
Regnade gjorde det oxå när jag klev upp. Det tycker vi inte om.




Men, nu är dagen slut...
Ska hem och tvätta.
Kanske kolla på en film.
Men först och främst, MAT, är hungrig som en jäla gnu.


Ta hand om dig nu,
Au revoir, M